torsdag 13 december 2012

Won't you let me

Jag är så glad att jag låtit det ta tid, att jag har låtit mig själv smälta vissa saker och lära känna dig innan jag släppte in dig i mitt liv för att ge dig möjligheten att kunna såra mig. Vi har träffats i ungefär 10 månader och varit tillsammans i 4.

Det finns ingen som jag sett visa så mycket känslor, men samtidigt ha en så hög mur uppe. För till en början så var du reserverad och försiktig, även fast jag försökte lite. Både du och jag hade blivit sårad, djupt, och gått igenom saker man inte ska behöva gå igenom. Det märkte så väl.
Till slut orkade jag inte mer och då insåg du, att det faktiskt var värt det. Sen dess har jag känt mig omtyckt och älskad just för den jag är, från topp till tå, varje dag. Varje sekund.

Du respekterar mig och bryr dig om mig så som ingen annan tidigare gjort. Du säger saker som jag förväntar mig att höra och det känns SÅ bra.
Du får mig att skratta och le när jag mår som värst och när allt annat runtom känns jobbigt. Då finns du där och får mig att le, le och verkligen mena det. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.

Det som är ännu mer fantastiskt är att du verkligen tycker om Melina, men att du tack vare respekt för mig och även Melina, inte vill binda dig allt för mycket vid henne. För både du och jag är unga och man vet ALDRIG vad som kan hända, då vill inte jag att Melina ska få ett allt för starkt band till dig (ifall det skulle ta slut). Hon skulle inte må bra utav det.
MEN det märks att hon tycker om dig, för de fåtal gånger ni träffats så ropar hon efter dig med världens bredaste leende och pussar dig. Hon känner ändå din kärlek, den går inte att undvika.

Jag älskar att vi tar en dag i taget, men samtidigt känner du dig så säker i oss (och även jag) att vi kan planera in saker ett år framöver och så vidare. Du får mig verkligen att känna mig trygg tillsammans med dig.

I've built my wall so high, that no one could climb it.
But you tried and you didn't stop and you got over it.

And you've built your wall so high, that no one could climb it.
But I'll try..

Inga kommentarer: