You made me hate you

Jag hatar dig.

Jag hatar dig för att du fick mig att öppna mitt hjärta för dig, efter så många tårar spillda innan jag ens hade lärt känna dig. Du visste om allt, men ändå fick du mig att spilla dubbelt så många. Jag hatar dig för att jag sedan släppte in dig i mitt hjärta och du började betyda något, för att sedan bara försvinna och strunta i allt. Jag hatar dig för att du faktiskt fick mig att börja tro på kärleken igen, för att sedan krossa denna tro lika fort som jag kan blinka med ögonen. Jag hatar dig för att du fick mig att lita på dig om och om igen, fast du svek det förtroendet oavbrutet. Jag hatar dig för att du ljög för mig under 8 månaders tid, att du hade samvete nog att vara med mig och känna min närhet utan att ens skämmas och att du var helt oberörd utav vad du hade gjort. Jag hatar dig för att varenda skratt och leende, glädje och minne jag har tillsammans med dig, vill jag bara spotta på nu. Jag hatar dig för att när jag la ner all denna tid på dig och oss, så tog du den tiden och använde den till att förstöra det vi haft. Jag hatar dig för att du får mig att känna mig lurad och äcklad nu i efterhand, ett år i ett förhållande tillsammans med dig och varenda sekund känns som en enda stor lögn nu.

Men mest utav allt hatar jag mig själv, för att ja ens lät dig komma nära och tillät mig själv att älska dig.