Det handlar om att våga

När livet vänder, så tänker man verkligen på ALLT. Tankarna flyger omkring i huvudet och verkar aldrig ta slut. Frågor utan svar, svar som känns luddiga och ännu fler tankar ovanpå de som redan finns där.

För mig personligen så har allt genom mitt liv känts så komiskt på ett sätt. Det har alltid varit så att just när jag har mått som bäst och känt mig som bäst, så har allt rasat. För tredje gången, när jag fann lyckan, så trodde jag verkligen att det var sista gången det skulle ske. Det där raset, som är så himla tungt. Men jag hade så fel.

Man vet aldrig vart livet tar en. Jag trodde aldrig jag skulle få barn innan jag gifte mig och hade hittat rätt, men jag älskar Melina mer än något eller någon annan. Jag trodde jag äntligen hade hittat den rätte, som jag offrade allt för och som jag älskade nästan mer än vad jag älskar mig själv, men det visade sig att han inte var den rätte. Men vad gör det? Livet går faktiskt vidare.

Jag har haft så mycket nedgångar i mitt liv och jag är trött på att vara ledsen och gräva ner mig själv i en massa frågor utan svar. Jag gråter, det gör jag, men jag gråter ut när jag väl är ledsen och sen går jag vidare.

Man förtjänar att vara glad och man förtjänar att ge sig själv en massa kärlek. Jag vet inte varför eller vad, men jag har aldrig mått bättre med mig själv än vad jag gör idag. Jag uppskattar mig själv, älskar mig själv mer och vet att jag är jävligt bra.
Jag har en underbar dotter, en familj som alltid ställer upp och fantastiska, nära vänner som finns där för mig vad som än händer. De är inte många, men de är guldvärda.

Jag tror att allt handlar om att våga. Man måste våga ta steget ut och inse att det inte tjänar till att vara bitter och ledsen i all evighet. Nu syftar jag inte enbart på kärlek, utan allt annat här i livet också.
Till exempel en vänskap kan vara något som är sjukt svårt att komma över, om den går förlorad. Jag hade en bästa vän, som jag stötte på i fredags när jag var ute, vi hälsade inte ens på varandra. Vår vänskap tog slut på grund utav svartsjuka från hans partner då och jag förstod mig aldrig på det. Jag har aldrig varit den tjejen som skulle ens komma emellan, oavsett vad. Men den vänskapen var tung för mig att gå miste om.

I alla fall, det jag vill få sagt är att det är okej att vara ledsen och det är även okej att till och med visa det. Bara man mår bra med sig själv! Om den andra personen i fråga då väljer att visa känslor tillbaka eller ej, är upp till den. Men man ska må bra med sig själv och kunna, ifall man vill, visa att det inte alltid är okej.

Det blev lite långt här nu och djupt, men skönt att skriva av sig ..
Nu ska jag sova och se fram emot en underbar helg. Godnatt.