söndag 22 januari 2012

Tears running down my face

Råkade somna till ett tag förut och när jag vaknade så gick jag in på Facebook, as usual. Då såg jag att Sanna hade skrivit tio minuter innan att vi kunde prata. Har inte hört hennes röst eller sett henne "live" på ungefär tre veckor så jag blev så jäkla glad!

Båda satt och log i kanske 15 sekunder innan vi ens sa NÅGOT, snacka om att jag har saknat den människan ofantligt mycket. Att se henne le och höra henne skratta, herregud jag låter som om jag vore förälskad, haha. Men jag älskar verkligen den tjejen, en fantastisk vän!
Vi pratade i 30 minuter och det kändes som 3. Jag började stortjuta efter att vi la på och jag kunde inte sluta förrän efter ett bra tag. Det finns ingen som är som Sanna, hon förstår mig verkligen ut och in och jag kan göra/säga precis vad som helst utan att det ska kännas konstigt eller obehagligt.

Jag saknar henne, men det har jag redan sagt .. Jobbigt är det. Men inte långt kvar till maj, "bara" fyra månader. Kommer nog gå rätt fort, hoppas.
Nu i veckan ska jag fixa lite presenter till henne som jag ska skicka iväg. Bland annat svenska Marabou choklad och lösviktsgodis!

Nej, nu ska jag glo film/serie och försöka somna. Godnatt.

Inga kommentarer: