En del saker har varit jobbiga, orättvisa och krävande. Nära och kära har fått bort, jag har blivit sårad några gånger och jag har känt mig så himla liten och obetydlig.
Men det sköna med allt är att idag är jag mamma, nyligen fyllda 22 år. Jag älskar min dotter över allt annat och hon är prio nummer ett. Jag har en pojkvän som jag inte kan göra annat än ge cred, han är helt underbar. Någon jag äntligen kan lita på och älska och känna exakt samma sak tillbaka från! Jag har vänner, (dock bara ett fåtal kvar som fortfarande hör av sig och bryr sig), men bättre kvalitet än kvantitet. Jag uppskattar allt som de säger och gör. Jag har en familj som stöttar mig i allt jag gör och de ställer upp och ger mig kärlek och omtanke. Jag ar allt jag kan önska mig och mer därtill som skall komma.
Jag är även stolt över mig själv att jag inte är en person som springer runt och slickar andras röv, utan jag står för vad jag tycker och tänker. Förr var jag långt ifrån sån, jag kunde le mot en människa jag avskyr och som gjort mig illa och låtsas som ingenting. Men idag, så är såna personer som luft. Jag kan inte sitta och vara "trevlig" mot någon jag ogillar. Falskhet är inget jag lever med.
Jag är stolt över mig själv, lycklig och jag mår bra.
10 kommentarer:
jag förstår inte vad du ska vara stolt över? att barnet du har idag ville du inte ha från första början o valde att lämna henne till en annan familj? Skulle du vara en sann mamma skulle du aldrig lämnat ifrån dig ditt barn.. Att timmy fick hem ett papper där det stod: "du ska bli pappa"? utan att du berätta det?
Men människor förändras ore do they? :/
Jag berättade för Timmy, men han valde att inte svara. Dete är hans egna problem, inte mitt. För jag gjorde rätt där.
Allt annat vet jag hur det gick till och varför, men tack för dina åsikter. Men jag skulle inte lägga mig i saker jag inte har en aning om.
Jag tror att ALLA som blir gravida oplanerat, och framför allt när man är ung får bekymmer och börjar tvivla för ovissheten. Du den anonyma som har skrivit ditt inkompetenta meddelande ska inte kritisera henne för sådant som du inte vet någonting om förrän du upplever det själv!
Jag kan tycka att det inte har någon betydelse att hon ville lämna ifrån sig sitt barn för hon valde att behålla sin dotter och ta hand om henne fastän hon är ung och det ska hon ha credd för! Det finns många ungdomar idag som gör aborter utan att ens blinka. Förlåt för att jag lägger mig i, men blev så jävla förbannad :)
Anonym, menar du att alla mammor som någonsin adopterat bort sina barn inte är sanna och inte älskat sitt barn? Snarare är fallen att de älskat barnet för mycket för att ha kvar dem i just det liv de levde för tillfället. Dessutom måste man ha i åtanke att det är många fler faktorer som spelar in i valet än enbart, 'hm har jag lust med barn just nu?' och det har absolut inget med kärleken tilö barnet att göra. Varken i nermanas fall eller för andra mammor i de flesta fall kan jag tänka mig. Tycker det är fel att uttrycka sig så hårt mot andra när man själv aldrig varit med om det. Eller har du kanske varit med om liknande så att du pratar från egna erfarenheter? Då är det ju en annan sak. Då är det en åsikt man har på relevanta grunder. Annars tycker jag att man kan gå för långt. I detta fall verkar det snarare som att du tar parti. Det kan man förstå. Jag tar nermanas parti liksom. Inte enbart för att det är min vän men också för att jag anser att hon handlat helt rätt utifrån alla omständigheter. Men i detta fall, just denna fråga, pratar jag allmänt om det du skrev om att mammor inte är sanna om de ger bort sina barn. Förstå hur många det finns där ute som tänker på sina barn varje dag? Det är ju synd om dem. Men de hade inget val kanske just då? Det gör dem inte till sämre människor tycker jag. Som tur har nermana alla möjligheter att ge melina ett undebart liv trots att hon är 'ung' och jag är glad att hon insåg det själv. Nermana uteslöt tvivel på sig själv och vad människor skulle tycka och kämpade för sin dotter som hon bara ville ge det bästa. Bra va? För nu har vi en liten ängel hos oss! :)
Jävlar vad långt det blev. Haha. Inte ens jag själv orkar läsa igenom det. Haha
Jag fattar inte varför ni skriver att N är UNG mamma, hon är ju inte 15 år, som en av mina kompisar var när hon fick sitt första, (oplanerade) barn, som hon utan att tveka behöll och flyttade ihop med pappan som bara var 17 år. Det håller än! Men jag håller med: man ska inte döma andra när man inget vet. Och framför allt: Det har ju slutat lyckligt. Melina har både en mamma och, efter vad jag hört en pappa som älskar henne. All lycka till er alla tre!!!!
Karin: jag håller med fullständigt, bra skrivet!
Danira: haha aa det var långt. But you made a point, and a GOOD one! Kärlek till dig :)
Anonym: bara för att alla inte är 15 år som får sitt första barn, så kan man fortfarande tolkas som ung. Jag var 21 när jag fick Melina och jag tycker att jag är ung mamma, det är ju från person till person hur man tolkar det. Om de fick det att funka, så är det jätte bra för de! Men Timmy och jag funkar inte ihop och jag har startat ett nytt liv med Oscar, som jag älskar och så vill jag ha det. :)
jag har gått in på din blogg några ggr nu, sjålv e jag i v 33. Längtar efter min lilla bebis.
Jag läser din blogg och tänker gud vilken kärlek vilken lycka. Jag tycker att du verkar vara en bra mamma och fortsätt bara som du gör. Lyssna inte på andra och låt dem inte trycka ner dig. För det viktiga är att DU och din dotter mår bra. Sedan vad andra tycker, det kommer dem alltid att göra. SÅnt ska man inte bry sig om så länge man själv trivs med sitt liv, vilket du verkar göra. JAg behövde inte skriva detta men kände att jag var tvungen.
/Indira
Vad gullig du är! :) Tack! Men som du säger, så tar jag inte åt mig. Förstår bara inte hur folk orkar lägga ner energi på något de inte vet någonting om. Men yes, people always talk. Så är det och så kommer det alltid att vara :)
vad mysigt att du är i vecka 33 btw!! :) Hoppas allt går bra och all lycka! :)
Skicka en kommentar